Längtan efter tid

I vanliga fall, jobbar jag till tre halv fyra på eftermiddagen. Det innebär att jag är hemma fyra halv fem.
Som i sin tur innebär att jag har mellan två och tre timmar som jag får umgås med Wollmar. Ska jag träna eller göra något annat blir det ännu mindre tid. Är det dygnet som har för få timmar eller fyller jag den med fel saker?
Bara två timmar av min dag går åt att sitta på pendeltåget. Det är INTE så hett!
Jag börjar känna att jag verkligen vill vara föräldraledig snart. För jag blir uppriktigt ledsen över att få umgås med min son såpass lite. Tur för mig att det inte är så lång tid kvar till det.
Sedan kommer jag säkert att blogga om en månad och skriva om dagar som är skitjobbiga. Men det kommer det att vara värt!